Min mamma är här nu och vad fridfullt allt blir med en extra vuxen i hemmet. Just nu sitter jag i sovrummet med Olof vid min sida. Han ligger och småpratar med ögonen halvt slutna. Förhoppningsvis dunar han in snart. Greta ligger och sover djupt inne i barnrummet. Hon somnade själv idag. Stora damen. Greta verkar ha ett behov av att få vara lite för sig själv ibland till skillnad från sin bror som gärna skulle se sig själv fastklistrad i en famn. Gulliga lilla Olof.
Mamma är i köket och lagar lunch och Ulf är i studion och fotar. Snart kommer min lillasyster hit och då hoppas jag på att få höra allt om gårdagens konsert. Jag bjöd henne och mamma på First Aid Kit igår som ett första tack för all hjälp dom ger mig, Ulf och barnen.
Tanken var att jag och Ulf skulle ha gått ut och ätit på tu man hand för första gången i lördags. Men Greta är inne i en period då hon är så vansinnigt ledsen på kvällarna att det inte kändes rätt att lämna henne till min mamma och min lillasyster. Det var ett beslut som fattades för allas skull. Även om jag litar helt och fullt på att min mamma och syster skulle ha tagit hand om Gretas skrik på bästa sätt så hade det inte varit roligt för någon av oss. Inte för Greta, inte för barnvakterna och inte för de nyblivna föräldrarna.
Och det blev en jättefin lördag i alla fall. Mamma lagade en urgod middag (recept kommer snart) som jag och Ulf åt tillsammans medan mamma vyssjade eller matade eller tröstade vem det nu var av tvillingarna som behövde vyssjas, matas, tröstas. Jag och Ulf får helt enkelt gå ut och äta och bara rå om varandra när barnen blivit lite större. När nu det blir? Någon som vet? När gick ni ut och åt själva igen?
Hon är snart tre, om en och en halv månad lämnar vi henne för första gången över hela natten.. Första gången vi lämnade henne över huvudtaget var hon ett halvår, då var vi borra en timme på mediamarkt och kollade vilken videokamera vi skulle ha för att föreviga det lilla livet.. Sen har vi varit på bio två gånger och på bröllop en gång.. Men om en och en halv månad, då är det tre dygn som gäller, spännande, skrämmande...
SvaraRaderaOooh! Vad spännande (och skitläskigt kan jag tänka mig) det låter! Tre dygn ... det låter som en weekendresa det. Gud, så härligt!
RaderaHon var sisådär 1,5 år när vi gick ut själva första gången. Då var vi borta några timmar och kom tillbaka innan läggdags. Första gången hon sov utan oss en natt (med mormor) var hon 2 år. Det var nu i somras när vi gifte oss.
SvaraRaderaDet där är ju väldigt individuellt. Vissa verkar hur bekväma som helst med att lämna tidigt, tom resa bort utan barnen trots att de är väldigt små. Så har det inte varit för mig (därmed inte sagt att det inte är okej att göra så, om det känns rätt!). Att det dröjde så länge att ens lämna henne någon/några timmar kan nog ha mycket att göra med förlossningsdepressionen jag slet med i över ett år. Men även nu är det ytterst sällan vi har barnvakt och är ute bara vi. Vi får mycket vuxentid på kvällarna då tösan lägger sig kl 19. Det hjälper säkert.
Det är ju vuxentiden man är ute efter. Och jag längtar efter att få gå ut och äta igen! Helst av allt vill jag göra det med Ulf ... men vi får se när det blir. Någon gång. Hoppas jag i alla fall haha
RaderaStorasyster var 4 månader då i gick på bästa vännens 30årsfest. Vi stannade 3-4 timmar. Lillebror var mycket mammafixerad och dessutom född lite tidigt - det dröjde nog minst ett halvår innan mormor fick ha honom (och storasyster) för sig själv några timmar. man måste känna efter själv vad som känns ok, både för sig själv men inte minst för barnvakten - man ill ju gärna ha dem kvar ;)
SvaraRaderaExakt! Nu tror jag att min mamma och syster skulle klara vad som helst så jag misstänker att det var mest för vår egen skull som vi inte kom oss i väg i lördags. Jag tror att jag skulle ha suttit och tänkt på lilla Greta hela tiden på restaurangen. Kanske? Jag vet ju inte eftersom vi aldrig kom oss iväg ;)
RaderaTre veckor! Och from den kvällen och till nu var vi antingen och ât eller pâ teater/film flertalet ggr i mânaden - ett mycket, mycket viktigt andningshâl i det du ofta beskriver som bombnedslaget jag själv upplevde bebisens ankomst vara (och jag fick bara en!), utan vilket jag tror jag gâtt under.
SvaraRaderaNär jag nu ser tillbaka (när Lillan blivit snart fyra) inser jag dessutom hur Enkelt det var att lämna, dâ. (Jag reste dessutom mycket med jobbet och, boendes i Frankrike, âterupptog jag arbetet efter fyra mânader, och var ofta borta nâgon natt och det gick hur bra som helst dâ 1. jag hade en närvarande man, 2. hade bra barnflickor). Att inte underskatta: Fram tills hon var tvâ gick det hela mycket smärtfritt - hon vinkade glatt hejdâ - och jag tyckte mig ofta snarare fâ intygan att mammor ÄR mycket utbytsbara (tvärtemot vad man alltid fâr höra). Men med utgângspunkt, självklart, att du/ni har förtroende för den/dem ni lämnar till.
Kanske är det ocksâ sâ att har man inget val sâ "vâgar" man mer - vi hade noll familj som kunde hjälpa till och hade vi inte valt att lämna bort tidigt hade nog vi själva krackelerat - var och en pâ sitt hâll och förmodligen ocksâ parrelationen som inte är det enklaste att fâ tid med i början.
Klart du/ni ska lämna dem till din mamma/syster (om DE är med pâ det, självklart...!). Om Greta grâter sâ kommer deras armar trösta jättefint - de är ju dessutom "hemmafamnar" för era barn, om man läser rätt mellan raderna.
Ge er den "rätten" eller presenten! Det är ni värda!
Ja! Vad bra ni var/är som såg till er relation så tidigt! Så tänker jag att vi också ska bli ... men vi får se när det händer. Det är kanske lite svårare att lämna två? Jag vet inte. Jag har ju bara upplevt det så här. Men förr eller senare kommer vi att se till att vi får vara bara vi två, på restauranger: det är en så viktig del av vårt liv!
RaderaVi gick på eftermiddagsbio när Elmer var ett par månader. Var enklare än på kvällen då de flesta bebisar är ledsnare. När han var 1,5 år var vi borta i tre nätter på bröllop i Madrid. Det var fantastiskt men också jobbigt. Nu är han snart tre år och det funkar bra att vi är borta båda två. Men inte helt lätt att få barnvakt när man vill med aktiva mor- och farföräldrar som reser och roar sig (gör de rätt i).
SvaraRaderahaha ja det är ju det också! mina föräldrar bor ju dessutom i Västerbotten så det gäller att passa på när de är i stan. och då har jag bror med familj som tänker på samma sätt.
Raderavi pratade faktiskt om att vi skulle gå ut och äta lunch tillsammans istället för middag för dom är precis som du skriver lite enklare att ha att göra med om dagarna. det kan ju vara en bra start. faktiskt!