onsdag 28 januari 2015

Han heter Bo nu

Bland det gulligaste i det senaste är att Olof har bestämt sig för att han heter Bo. Om man frågar honom:
- Heter du Olof?
Så skakar han på huvudet och säger:
- Nähä. Bo.
- Heter du Bo?
- Ja.
Han heter alltså Bo nu och han kan säga många fler ord än för bara ett litet tag sedan. Favoritorden är: hammarhaj, blåhaj, vithaj, blåval och bläckfisk. Han må ha ett nytt namn men fiskintresset är tydligt intakt för Olof jag menar Bo, han vår lille Bo Landin.

Plattbullar

Köttfärs i dess olika slutproduktformer (som köttfärssås eller köttbullar) har aldrig varit en favorit hos mig. Jag vet inte riktigt vad som har varit problemet, jag har bara inte tyckt att det har varit gott. Följaktligen har vi heller inte ätit rätter med köttfärs särskilt ofta.

Men dom här plattbullarna som min mamma alltid har gjort flyttade in i mitt smakskafferi när jag var gravid. Alltid när hon var hemma hos oss lagade hon en dubbel sats och stoppade in i vår frys. Eftersom jag inte fick laga mat så var det så himla praktiskt att ha hemma. Plus omtanken va. Det är en otrolig gest: att ställa sig hemma hos någon, laga mat åt den och sedan fylla frysen.

Varken Olof eller Greta har heller varit särskilt bra på att äta köttbullar. Här antar jag att det är ovanan som det har handlat om, men eftersom just dessa små trillade saker är något som dyker upp ofta ofta ofta när det handlar om mat till barn så har vi bestämt oss för att försöka lära dom smaken och konsistensen.

Och igår förstod Olof grejen, han kirrade biffen så att säga hehe. Greta var med under tillagningen och provsmakade gärna en bit när de var färdigstekta men vid matbordet sedan vägrade hon ens en smula. Hon åt sig mätt på de mjölkstuvade makaronerna och ja, så kan man ju faktiskt också göra.



Plattbullar
Ca 30 stycken

400 g köttfärs
1 gul lök
3/4 dl ströbröd
1,5 dl mjölk
1 ägg
1 tsk salt
1 krm vitpeppar
Smör

Gör så här:
  • Finhacka löken och stek den mjuk i smör.  Låt den svala något.
  • Mät upp ströbrödet i en skål och häll på mjölken. Blanda ihop.
  • Addera övriga ingredienser, även den stekta löken och rör ihop.
  • Forma små bullar, platta till dom rätt ordentligt och stek i smör.
  • Servera med tex stuvade makaroner: Smält en klick smör i en stor kastrull. Addera makaroner och mjölk och lite salt. Jag brukar följa regeln: dubbelt så mycket mjölk som makaroner. Koka varsamt tills makaronerna är klara.

tisdag 27 januari 2015

Analysera mera

Jamen jag är väl en kvinna som besitter handlingens kraft. Det får jag säga. Under dom senaste dagarna har jag inte bara färdigställt en fotobok utan jag har också kravlat mig ut ur min asociala vrå, träffat vänner och haft det riktigt trevligt.

För det finns nog inget som är så bra för mig som att träffa andra människor och få lite perspektiv på mina olika livskriser. Det här med hur vi ska bo i framtiden. Det här med barnens utveckling, deras språk, sovtrassel och så vidare. I helgen träffade jag både en gammal bästa kollega, hennes man och deras två barn hemma hos oss för en våffellunch som utvecklades till helt otroliga samtal om livsvalen vi står inför nu. Dagen efter träffade jag en gammal gymnasieklasskompis som numer bor i Malmö och som också har ett barn som är jämngammalt med våra som inte heller pratar något direkt. Det var mycket upplivande att träffa denna bukett av klokskap och igår fick jag lov att sätta mig ner med Ulf bara för att berätta, område efter område, om alla nya insikter som jag fått.

Det var så skönt att få lite klarhet och nya perspektiv allt det som jag uppfattar som problematiskt. Att få lite hjälp. För det här att vara en människa i kris samtidigt som hon har två barn som kräver mycket hela tiden gör att sikten alltid tycks vara skymd. Ja, för jag tror faktiskt att jag är lite av en kris on legs just nu. Jag gissar att det har med faktumet att jag snart ska fylla 40 att göra. Att jag kanske inte riktigt är där jag hade tänkt att mitt 40-åriga jag skulle vara. Inte för att jag någonsin vetat vad detta skulle vara men kanske hade jag hoppats på att jag skulle veta det vid denna ålder. Men gissa vad? Jag gör inte det. Parentes: intressant inlägg detta, inte sant? Jag började liksom någon helt annan stans men girade rakt in i psykodramat som pågår i mitt huvud. Välkomna till min värld. Slut parentes.

Well. Jag är inte helt klar över vad min kris handlar om eller vad den kommer att leda till, men generellt känner jag mig ganska vilse. Bit för bit försöker jag nu bena ut detta. Områden jag funderar mycket på är vårt framtida boende, mitt arbete och hur vår framtid som barnfamilj ska se ut.

Är det någon som har genomgått en kris och som vill dela med sig av sina erfarenheter runt denna? Ropar jag med darr på rösten från divanen.

måndag 26 januari 2015

Jag har gjort en fotobok!

Nu vill jag dricka vin oavbrutet i ett år för herregud. HERREGUD. Att något som på sitt sätt var så trevligt ändå kunde ta så enormt mycket energi? Nåja. Känsla just nu: Jag är en segrare och dessa triumfer kräfva champagne tamejtusan! //infoga mental bild av mig i glansig boxningsrock sippandes på en coupe skrålandes The World's Greatest av R Kelly//

Här är tex ett uppslag som jag har gjort:

Jag är så mallig över denna bedrift att jag mest hela tiden håller på att säga att det går bra att lägga beställningar på fotoböcker hos mig nu. Men nej. Det gör det ej. Planerar att vara salongs ett år som sagt och det kommer att ta all min tid.

Veckans veckomeny vecka 5

Den här veckan är vi väldigt influerade av sånt som jag åt när jag var liten. Inte mindre än tre rätter var såna som regelbundet återkom under hela min uppväxt. Plattbullar, till exempel, är min mammas namn på köttbullar. Hon iddes aldrig rulla bullarna utan plattade till dem för att göra stekningen smidigare och därav namnet: plattbullar. Den här veckan äter vi dom med stuvade makaroner till. Precis som när jag var liten.

Så här ser veckans veckomeny ut för vecka 5:

Falukorv med mos och ketchuplök
Plattbullar med stuvade makaroner
Kycklingfilé med grillad avokado och majssalsa
Snabb räkpasta med chili, vitlök och koriander
Mamma Monicas fiskgryta
Veg: Morotssoppa med tortellini
Veg: Quinoa nuggets
Veg: Risotto med marinerade morötter
Veg: Supersnabb thaigryta (med quornfärs)

Åh. En annan sak i veckans meny som kommer från min mamma är det här med ketchuplök. Det är något så ofantligt enkelt som en finhackad gul lök som först steks i lite smör och sedan får koka ihop med en rätt rejäl skvätt ketchup. Det låter inte som mycket för världen men herregud så gott det är! Jag lovar.

Jag är helt säker på att ni också sitter inne med flera såna här urenkla lösningar på såser, rätter och tillbehör som på papper inte ser så märkvärdiga ut men som smakar ljuvligt. Kan ni inte dela med er? Det skulle göra mig väldigt glad!

söndag 25 januari 2015

Titta! Oggis rum!

Det är så svårt att ta bilder nu när ljuset är som det är. Men så här ser det i alla fall ut i Olofs och Gretas rum just nu.

För några veckor sedan hittade jag de här stolarna på Myrorna. De kommer från ikea, är jag rätt säker på, och passar helt perfekt in i barnrummet. Efter att ha letat bord både här och där så slumpade det sig så att vi hittade det helt perfekta furubordet på ikeas vardagsrumsavdelning.

Det är så fint att ha den här extra lekytan i barnens rum. På det här bordet byggs det med lego, görs tågbanor och dukas upp fantastiska måltider.

När vi var på ikea hittade vi även de här barnrumslamporna som ju passar in i molntemat som vi har på väggarna i rummet helt på pricken.

Det som jag tycker är allra svårast med Gretas och Olofs rum är förvaring. Både förvaring för kläder och för leksaker. Dom växer ju hela tiden och deras kläder och leksaker blir fler och större. Så på den punkten är vi inte helt hemma men så länge ser det ut så här och det funkar helt okej.
Himla trivsamt är det i alla fall. Mysigt! even.

lördag 24 januari 2015

Läser: Det är en gris på dagis

Den bok som vi läser alla, allra oftast just nu här hemma är denna. Det är en gris på dagis av Johanna Thydell och Charlotte Ramel handlar om en gris som känner sig så fruktansvärt ensam och som lyckas ta sig in på ett dagis med hjälp av barnen som går där.

Förutom att själva historien är väldigt fin, om ensamhet och gemenskap, och att illustrationerna är fantastiska så innehåller den formuleringar som får mitt hjärta att bulta lite hårdare. Som när *spoileralert* pedagogen Långa Lena är på väg att upptäcka att barnen smugglat in grisen på förskolan:
"Barnen blundar och blundar för de vill inte se vad som kommer att hända, men det händer ändå. Även om man blundar."
Eller när grisen upptäckts och sedan puttats ut från förskolan:
"Barnhänderna sticker ut genom staketet. De klappar grisen länge, länge tills tills Långa Lena säger att nu får det räcka. Då klappar de lite till."
Åh.

Det är helt enkelt en bok som blivit en favorit hos alla oss här hemma.

Har ni några fler lästips att komma med för barn som är ungefär två och ett halvt år gamla?

fredag 23 januari 2015

Fixar fredagskänslan

Jag är rätt säker på att jag har pratat om detta tidigare. Om hur mycket jag tycker om att skapa rutiner och traditioner. Samtidigt som jag är en impulsiv och väldigt känslostyrd person så älskar jag allt som känns förutsägbart och tryggt. En enkel analys är väl att jag behöver allt det här bekanta för att orka med allt det andra som så lätt snurrar iväg med mig.

Min utan tvekan mest traditionsfyllda dag är fredagar. På fredagen är min morgondusch extra lång och extra varm. På fredagen innehåller middagen oftast pommes och bearnaisesås (som ikväll då vi kommer att äta grönsaksbiffar och halloumi till detta). På fredagen köper jag allra oftast en bukett blommor för att skapa den där helgkänslan för mitt hem.

Men det som kanske fixar fredags- och helgkänslan allra mest för mig är att jag byter från min vardagsparfym till min lite tyngre och kryddigare helgdoft. Sedan något år tillbaka är det narciso rodriguez for her som jag är mitt helgsällskap på handlederna. Det är inte bara en helt ljuvlig parfym som doftar mysk och blommiga noter, det är framförallt en parfym som fixar fredagskänslan för mig.

Hoppas att ni har en fin fredag och att helgen får bli ännu bättre!

torsdag 22 januari 2015

Att bli en tränande människa, min träningsfilosofi, del ett

Så här. Eftersom jag har så attans svårt att lyssna på mig själv och alla rationella argument det finns till att börja träna så har jag bestämt mig för att:

1. Skita i allt det rationella och bara göra.

och

2. Hitta en egen väg och metod som passar mig.

Och här tänker jag mig att ni kommer in. För i min organiska process till att skapa en egen träningsfilosofi så kommer en stor del från saker som ni har tipsat om. Och så här ser mitt första utkast ut:

1. Jag ska skriva in mina träningsdagar i mitt schema. Precis så som jag planerar mat ska jag nu planera för träning. Två dagar i veckan är mitt modesta, men i min värld realistiska, startnummer.

2. Jag ska röra på mig så att mina muskler darrar. Vissa dagar orkar jag mycket. Andra dagar mindre. Målet är inte en distans eller en tid. Det är att känna i musklerna att jag har rört på mig mer än vad jag känner mig bekväm (soffpotatisbekväm) med.

Jag tänker att de där två punkterna räcker som en start. Vad tror ni, mina morötter och piskor? Kan det vara så att jag är något på spåren?

onsdag 21 januari 2015

Frågor om fotoböcker

Hej hej!

Ni som har gjort en eller flera fotoböcker tidigare. Jag har två frågor till er:
1. Vilka leverantörer har ni använt er av då?
2. Vad tycker ni har varit deras fördelar och nackdelar?

Det är en ju en effing djungel där ute.

Med vänliga hälsningar er fotoboksrookie no 1

Ps. Elin, jag håller på med en fotobok hos Önskefoto just nu och tycker att den funkar men du vet, man vill ju sondera terrängen lite.