onsdag 26 november 2014

Oxsvanssoppa

Det här är verkligen inte en självklar rätt att ställa sig i köket för att göra. Den tar sin rediga tid att laga, även om en stor del av den tiden är koktid, men helt ärligt: äta svans? Varför? Jo. För att det är helt magiskt sagolikt gott. Den här soppan är det mest smakrika som jag har ätit på år och dar med en buljong som rörde mig till tårar.

Som en fantastisk bonus hade både Olof och Greta en bra matdag denna oxsvanssoppedag. De åt av den här soppan, som i deras fall serverades mer som en gryta, och de mummade och smackade och var nöjda. Den matälskande mamman och pappan tittade varandra i ögonen över bordet och sa: det här kommer att bli bra det här. Det här kommer bli så bra.

Ja, kort sagt. Det här var en fantastisk soppa.

Och så här gör man den, Per Morbergs Oxsvanssoppa:

Det här behövs för 4-6 port:
1 kg oxsvans, i bitar
1 gul lök
1 morot
1 palsternacka
1 bit rotselleri (50 g)
1/3 purjolök
2 tomater
2 msk tomatpuré
2 msk olja
vatten
2 lagerblad
15 vitpepparkorn
1 msk salt
Garnityr:
1 morot
1 palsernacka
1 bit rotselleri (50 g)
1/3 purjolök
2 msk smör
buljongen från kokningen
salt och peppar


Gör så här:
  1. Skala och hacka löken och rotsakerna grovt. Skölj och skiva purjolöken. Tärna tomaterna.
  2. Bryn oxsvans, lök, rotsaker, purjolök, tomater och tomatpuré i en stor stekgryta. Häll på vatten så att det täcker köttet. Koka upp och skumma. 
  3. Tillsätt kryddorna och låt sjuda cirka 3 timmar, med locket på glänt, tills köttet är mört och släpper från benen.
  4. Lyft upp köttet ur grytan och låt svalna. Plcoka bort köttet från benen och skär det i tärningar. Sila buljongen och låt kallna. 
  5. Skala och finstrimla rotsakerna och strimla purjolöken till garnityret. Fräs alltsammans i smör och tillsätt sedan buljongen och köttet. Koka upp och låt koka cirka 5 minuter. 
  6. Smaka av med salt och peppar.

tisdag 25 november 2014

5 grejer jag alltid har i kylskåpet

Jag tror att en rimligare summa av grejer som jag alltid har i kylskåpet nog ligger närmare femtio än fem. Men om jag tittar bortom färskbasvaror som mjölk, yoghurt, ägg, ost och juice, samt rotfrukter och grönsaker som potatis, morötter, gul lök, vitlök, rödlök och olika sorters tomater, citron och lime plus ketchup, senap, tomatpuré, mango chutney och olika såser som remouladsås, HP-sås, sriracha, chilisås och alla olika sorters buljonger och fonder PLUS olika marmelader, sylter och inlagda grönsaker ... jag tror att vi snart är uppe i fem HUNDRA saker som alltid finns i min kyl ... så finns det också några roligare grejer – dom som ger mitt liv en känsla av lyxapaliv. Vi har nämligen alltid minst en flaska champagne på kylning eftersom mottot är att man aldrig kan veta när vi plötsligt får en anledning till att fira något. Vi har också alltid en god bit ost i kylen. Minst en bit. Det är vårt tveklöst ljuvligaste sätt att sätta guldkant på en vardagsmiddag. Gulligt nog har båda våra barn blivit ostfantaster, så denna afton för att ta som exempel, delade vi på en bit brie tillsammans med deras farfar som vi hade på middagsbesök. Vardagslyx amen jag säger ju det.

Det här med att tänka på hur det skulle vara att få tre, fyra eller åtta barn samtidigt

En sån konstig sak som olika random personer har sagt till mig sedan jag fick tvillingar är "men tänk om ni skulle ha fått trillingar" eller olika varianter på temat. Alldeles för ofta har jag fått höra hur glada vi ska vara att vi inte fick tre eller fyra eller denna inte helt ovanliga siffra: åtta samtidigt. Och det är en sån märklig sak att säga, är det inte det? Jag undrar hur många gånger de som fått ett barn i taget får veta att de ska vara just glada och tacksamma över att de fått ett barn och inte två eller tre eller varför inte åtta barn samtidigt?

Scenariot ser oftast ut som att det på något sätt kommer fram att jag har tvillingar och då följer det någon fråga om det är jobbigt och då säger jag att "jo, det är ganska intensivt men det är ju också rätt härligt" och då kommer kommentaren "amen tänk på dom som får trillingar!"  Jag upplever inte mig själv som en som går runt och ba "buhu stackars mig som har tvillingar", men samtidigt hymlar jag inte om att det kan vara sablarns så intensivt emellanåt. Jag försöker inte försköna vårt liv utan mer beskriva det rakt upp och ner så som det är. Vi har bra dagar och vi har dåliga dagar, sådär som jag gissar att alla andra också har det.

Hur som helst. I helgen var det en mamma i lekparken som sa att hon bara försökte hitta the silver lining för att vi hade fått två samtidigt. Jag sa som det var: att det här att vi fick Olof och Greta samtidigt kind of ÄR vår silver lining. För så är det. Jag är urglad att vi fick två. Jag kan ju inte heller tänka mig något annat scenario för det här är som det blev för oss. Det finns inget som har gjort mig gladare – eller kommer att göra mig gladare – i hela resten av mitt liv än att jag fick två barn samtidigt.

Men det är så knäppt det här. För jag har inte anmält mig till någon tävling om vem som har det värre eller värst. Och om jag tycker att en dag med två trotsåldersbarn är tung så blir den inte lättare av att någon säger "tänk om du hade fått tre". För så är det ju inte. Jag fick två och det gör mig splittrad ganska ofta men hemskt överlycklig ännu lite oftare än så.

Och låt mig dra lite statistik kort:

I Sverige har vi cirka 110-115 000 födslar per år. Av dessa är:
  • Tvillingfödslar: ca 1500
  • Trillingfödslar: ca 20
  • Fyrlingar har bara fötts två gånger under perioden 1997–2007
  • Senast det föddes femlingar i Sverige var 1992

Så svaret på frågan om hur jag skulle ha haft det om jag fått tre, fyra eller åtta barn samtidigt är egentligen rätt kort: det hade inte varit särskilt troligt.

Och jag förstår att de här kommentarerna inte är illa menade. Och jag gissar att det finns någon slags allmän idé om vad man ska prata med en tvillingförälder om, med tanke på att så in i vassen många säger samma saker. Men ändå. Det är ändå så att jag blir lite smågalen på det då och då.


Lite länkar för den som är lagd åt det källkritiska hållet:
Socialstyrelsen, sidan 17
Statistik sammanställd av Svenska Tvillingklubben
Artikel om trillingar i Svd
Artikel om Sveriges enda femlingar

måndag 24 november 2014

Veckans veckomeny vecka 48

Jo. Jag blev swept of my feet. Lappskojs var inte bara gott utan jättegott. Trots att jag blivit överbevisad två veckor i rad så är jag ändå inte övertygad om Ulfs smakpreferenser när det gäller att hitta recept. Denna vecka har han tänkt ge sig på Karelska piroger som jag trodde var klassiska köttfärspiroger men som visade sig vara något helt annat. Dialogen såg ut något så här:
- Nej nej, Erika, sa Ulf, dom är vegetariska. Det är prioger som man fyller med typ risgrynsgröt och äter med äggsmör.
Mitt svar var lika spontant som ärligt:
- Fy f*n vad äckligt! Det måste vi ju testa!
Ja, som ni märker försökte jag rädda stämningen skapad av min avsaknad av filter där i slutet.

I övrigt är det ju första advent på söndag och det ska vi fira med att äta en rätt som vi blev serverade på en av våra julresor för några år sedan. Då gick turen till Hamburg och vår första lunch var en traditionell julrätt i Tyskland: rödkål som var kokta i glöggkryddor som serverades med knödel och grillat ankbröst. Vi har gjort vår egen variant som till stor del görs på halvfabrikat, vilket passar oss perfekt dagar som dessa, men jag är helt övertygad om att denna anrättning skulle bli så fantastiskt ännu mer god om man bemödade sig om att göra rätten från grunden. Men det får bli ett annat år.

Fördelningen med 50/50 vegetariskt och animaliskt håller i sig och det är jag mycket stolt över. Om någon av er har ett tips på en vegetarisk vardagsrätt så skulle jag bli mycket glad och tacksam över ett sådant.

Nå, så här ser vår meny ut för veckan som heter 48:

Veg: Falafel
Veg: Karelska piroger
Veg: Quornfärsgryta(Oggifavorit)  
Veg: Pasta pesto
Veg: Röda linsbiffar med rostade rotfrukter och chevrékräm
Fläskfilé med kantareller och pasta
Tonfiskbiffar med mos (Oggifavorit)
Lövbiff och tärnad potatis
Biff med morots- och risnudelsallad
Glöggkokt rödkål med stekt gnocchi och grillad kyckling

Ps. Jag ska även göra dessa, Nigellas chokladkolor med pistagenötter, för nu är det väl ändå dags att börja laga och (prov)smaka julgodis? Jaaaa!!!

söndag 23 november 2014

Helgen då jag gav igen på november

Alltså den här bilden sammanfattar min helg så på pricken bra. Det här var helgen då jag tog skrevtag om november och ... nej, det var kanske lite väl aggressivt ... nej, jag mer gjorde en mental vändning och ba: hej då sämstomånaden! Om du ska hålla på att vara så här grå och tråkig och suga livet ur mig så vill jag inte ha med dig att göra längre. Så jag vände moodyvember ryggen och började lajva december istället.

Vi bjöd hem vänner på långlunch med vin och härliga samtal där våra barn svansade efter deras dotter på det mest förtjusande vis. Extra mycket förtjusande var detta att de tre hängde tillsammans så att vi vuxna kunde hålla samtal igång på flera meningar i rad. Och jag fick blommor, den mest sagolika bukett jag kunde tänka mig med ranunklar och anemoner och burgundyröda nejlikor. Burgundyröda nejlikor har seglat upp på topp fem över blommor jag älskar mest just nu.

Idag åkte vi hem till min bror och hans familj för att lämna en lampa som deras dotter, min brorsdotter Juliana, ska ha i sitt rum när det blir klart. Dom håller på och renoverar sitt hus och därför frågade jag om vi kunde få låna deras gunghäst som stod ute i förrådet, för att testa om det är något som kan funka hemma hos oss. Greta är nämligen helt inne på hästar just nu och vill bara leka "Pippi"hela tiden. Leka Pippi betyder att jag går på alla fyra och gnäggar och att hon sitter på min rygg och skrattar. Det är en fin lek men också ganska jobbig både för rygg (konstant värk i naxlarna nu för tiden) och knän (har gått upp en knäskålsstorlek pga extra lagret brosk som bildats då jag krossat mina knän mot parketten lite för många gånger). En gunghäst verkade som en genial idé i mitt huvud men jag kunde också se riskerna med till exempel en tvillingbrorsas tår som skulle kunna bli helt krossade.

Nu har vi haft hästen här hemma en eftermiddag och kväll och för Gretas del handlar det om sann himla kärlek. Olofs tår är också oskadda än så länge och de hade det finaste samspelet i turtagningen om att få rida. Det kan vara en mirakelhäst som vi har fått hem? Folk säger ju att det är något särskilt med hästar och jag måste nog ge dem rätt. Greta är då i alla fall lyckan på spåren.

Till sist.

Idag var vi nere i källaren och plockade upp lådorna med adventspynt, men varför stanna där? Så. I våra fönster hänger nu röda gardiner och vid mig i soffan ligger de matchande kuddarna som Ulf sydde av den knappa metern vi fick kapa på längderna från när de hängde i våningen i Vasastan. Framme är också nötknäpparna, mässingsängeln vi köpte förra året och luciatåget! ja nu står det där i fönstret och sprider en sån trivsel att tårna knorrar sig på mig.

För det är ju nu jag längtar efter jul och mys och ombonat. Nu. Inte om ett par tre veckor. Och det ska jag säga er, att skapa detta magnifika mys precis just nu var som att få ge igen på november. Vädret försökte verkligen sätta dit mig i år men det hade uppenbarligen inte någon aning om kraften som fanns i motståndet. Inte ens jag visste men nu står det allt mer klart för mig att jag är jul/advents/mysgeniet numero uno. Banne mig. Ännu en genialisk sak att sätta på cv:t.

lördag 22 november 2014

Nya tider, nya läggningstider that is

Här sitter jag vid min skärm och klockan är strax efter sju. Detta kan jag göra eftersom jag och Ulf har fattat det bästa beslutet i vår historia som föräldrar: nämligen att turas om med att lägga barnen varannan dag. Fram till bara för en vecka sedan har vi lagt barnen tillsammans varje kväll, i alla fall de kvällar då vi varit hemma båda två. Det har varit fint, megafint, men också så sjukt segt och tidskrävande. Anledningen till att vi inte har kommit på denna idé tidigare är mycket diffusa men jag gissar att det har med hjärnans funktionalitet att göra? Den är inte så pigg som den brukade vara, den där gråa lilla vännen i huvudet. Men strunt i det. Det viktiga är att vi har kommit på idén och framför allt att den funkar! Varje kväll som jag inte ligger inne i barnens rum och försöker få Greta att komma ner i varv och acceptera sömnläget är en sån jackpotvinst att jag knappt kan tro det. Vet ni hur mycket man hinner göra på en kväll när man inte behöver natta barn? Det är nästan kusligt.

Till exempel hinner man sitta och ladda inför morgondagen då adventspyntet ska åka upp och fram. Jag är mycket exalterad över faktumet och sittdansar till diverse julmusik as I peppar. Jag sitter även och surfar på olika julbordsalternativ samt tittar och planerar julklappar.

Att all denna extra tid som jag fått mig tack vare nya läggningsrutiner går åt till att tänka på julen, ja, vad ska jag säga om den saken? Jag säger ingenting utan bara myser. Precis som tomten i sången. Här i min ensamhet i skärmens sken har jag det bra. Fa la la la la lala la BRA!

fredag 21 november 2014

En ledig fredag i simhallen





Vi var som vanligt lediga idag, eftersom vi brukar vara det på fredagar. Barnen är inte i förskolan då och vi försöker hitta på något meningsfullt och minnesvärt dessa dagar. Idag åkte vi till Vasalundshallen som är en simhall i Solna. Det är på många sätt ett väldigt klassiskt badhus med motionssimmare och en särskild bana för crawl osv. I en del finns en plaskpool som är precis på sånt djup att både Olof och Greta kunde stå i den med huvudena ovanför vattenytan. Där tumlade vi runt som fyra sälar och gudars vad Greta skrattade. Hon älskar verkligen att bada.

Efter att vi hade varit i poolen i cirka tjugo minuter var läpparna blå och vi gick till respektive omklädningsrum. Greta var frusen även efter vår långa varma dusch så jag virade in henne i både hennes och min handduk. Sedan satt hon alldeles stilla på en bänk och bara iakttog vad jag och ett par andra damer hade för oss medan vi bytte om.

Jag tog den här bildserien som jag tycker blev så fantastisk i sin enkelhet. Hur Greta upptäcker att jag fotar. Hur hon reagerar när en hårtork slås igång. Hur hon sedan ler lite försiktigt när hon ser att hon som torkar håret ler mot henne. Hon är så gullig hon vår lilla Greta. Det tycker jag att man verkligen ser i de här bilderna. Gudars vad jag är tokig i den här lilla donnan. Åh!

torsdag 20 november 2014

En dag på Naturhistoriska riksmuseet

Tiden har aldrig gått så fort som denna fruktansvärt gråa och tråkiga november. Det har redan hunnit gå två veckor sedan jag, Ulf och barnen åkte till Naturhistoriska rikmuseet här i Stockholm och jag fick ett nytt favoritmuseeum i hela världen.

För fy tusan vilket fint museum det var. Så många saker att uppleva. Som här där vi lyssnar på olika hjärtljud. Elefantens, människans, näbbmusens och ett fjärde som jag inte minns.

Eller som här där jag och Greta fick upptäcka hur olika varma vi var över våra kroppar.

Hela familjen fick upptäcka det

På vissa ställen blev Greta ett med utställningen.

Och på vissa andra ställen höll det på att gå riktigt illa.

Allt var så himla fint där.

Min absoluta favoritdel var denna med djur och natur.

Vi såg järven.

 Och vargar.

Av allt som var bra så tyckte nog Greta att detta var det bästa: att hon hade två skuggor på vissa ställen.

Och Olof blev väldigt fäst vid denna groda. Det kan man ju förstå.

Det var ganska utmattande att vara på museum så det var inte helt konstigt att Greta somnade mitt i allt.

Skoja!
Hon älskar bara att sova räv hon vår lilla Greta.

Och även om en stor del av vårt besök såg ut så här.

Eller så här.

Så var det ändå det bästa museibesöket man kan tänka sig. I och med den här fredagen fick jag ett nytt favoritmuseum och jag skulle kunna tänka mig att åka dit en stund varje dag faktiskt om det bara gick att få ihop det med tiden.

onsdag 19 november 2014

Piadina med hummus, grillad aubergine och tomat- och löksallad

Piadina är ett italienskt tunnbröd som ligger smak- och konsistensmässigt mellan pitabröd och tortilla. Vi fick med ett paket med en matkasse för några veckor sedan och dom var helt fab. Nu när jag försökt googla det där himla brödet så hittar jag det inte men jag tror att det går utmärkt att ersätta brödet med pita istället. Toppningen hummus, grillad aubergine, riven ost och en syrlig tomat- och löksallad skulle passa precis lika fint som fyllning i ett pitabröd.

Det här är en rasande god och uppiggande rätt. Men. Varken Olof eller Greta ville så mycket som ens smaka på maten. Det var efter att vi haft tre såna matdissningar på rad som vi moloket fick bestämma oss för att ta en paus med den vegetariska matkassen. Planen nu är istället att äta dom här favoriträtterna om och om igen tills vi vunnit över våra små skeptiska lejonungar.

Så här gör man Piadina med hummus, grillad aubergine och tomat- och löksallad:



Det här behövs:
2 auberginer
lite olivolja
Tomat- och löksallad:
1 kruka persilja
1 rödlök
1 grön paprika
2 askar körsbärstomater
2 msk vitvinsvinäger
1 citron, rivet skal
1 msk olivolja
salt
Hummus:
1 brk kikärtor
1 msk tahini
3 msk olivolja
1 vitlöksklyfta
1/2 tsk spiskummin
salt och peppar

80 g lagrad ost
4 piadina eller 8 pitabröd

Gör så här:
  1. Sätt ugnen på 250 grader.
  2. Skär auberginerna i 1 cm tunna skivor. Pensla dem med lite olivolja och lägg dem på en plåt med bakplåtspapper. Rosta högt uppe i ugnen 18-20 minuter eller tills auberginen är gyllenbrun.
  3. Tomat- och löksallad: Finhacka persilja, rödlöken och paprikan. Skär körsbärstomaterna i kvartar. Lägg allt i en skål och addera vitvinsvinäger, citronskalet och olivolja. Smaka av med lite salt.
  4. Hummus: Häll av och skölj kikärtorna. Mixa dem med tahini, olivolja, saften av en citron, en pressad vitlöksklyfta och spiskummin till en slät röra. Smaka av med salt och peppar.
  5. Grovriv 80 gram lagrad ost.
  6. Bred ut hummus på brödet, toppa med aubergineskivor, riven ost och tomat- och löksalladen.

tisdag 18 november 2014

Jag ÄLSKAR japanska lyktor







Vi åkte ut till Hummelviken i helgen för att stänga stugan för vintern och när vi gick vår gamla vanliga promenad ner till havet var det något alldeles magiskt som fångade mitt öga. I grannens rabatt pågick detta otroliga fyrverkeri i orange. Jag frågade på instagram vad det var för en blomma och fick snabbt svaret att de heter Japanska lyktor. En av de som kommenterade berättade att hennes pappas farmor brukade ta in blommorna och sätta dom upp och ner på de små glödlamporna på sin adventsljusstake och det är en sån där rar bild som gör mitt hjärta mjukt och lent. Nu när jag vet om att dom finns så älskar jag japanska lyktor och det kommer jag att göra tills den dag jag dör.