måndag 27 april 2015

Extra minnesvärda barnrelaterade saker som hände i Nice med omnejd

Detta är en notering till mitt framtida jag. Varsågod Erika.

Barnen åt sina första klubbor i Nice. På flygplatsen fick de var sin av en man som jobbade i en servering där jag köpte något litet att äta åt oss. Eftersom de båda förstod att de fått en klubba och att det där "klubba"var något alldeles extra och tjat-tjat-tjatade om de där himla klubborna så fick de till sist äta dom. Och som dom älskade dom! Däremot insåg jag att de inte riktigt förstått fullt ut exakt vad en klubba är och hur den kan se ut för vi passerade både en och annan under vår vecka utan minsta kram om att få fler. Klubban i Nice var Olofs godispremiär. Gretas premiär var för några veckor sedan då hon lyckades hustla till sig en karamell ur ett påskägg.

Greta började med napp och blöja igen. Efter en alldeles för bökig kissolycka på en av våra utflykter lyckades vi övertyga henne om att hon skulle ha en utflyktsblöja/semesterblöja. När vi var hemma på hotellet (och senare i huset) var hon utan och det gick fint. Hon hade även blöja på flygningarna och när vi kom fram till Arlanda gick hon och jag på toaletten (för hon behövde do a number two). Där tog vi bort blöjan och sedan dess har allt gått bra. Det verkar som att det funkade, att ha en semesterblöjperiod alltså. Och! Det verkar även funka att hon bara hade napp under semestern. Anledningen till att hon fick börja var på grund av alla kullkastade rutiner. Vi åt sällan middag innan sju  och de somnade sällan innan nio. För att hålla ihop på kvällarna sov dom ett par timmar i vagn på dagen och det var där som nappen gjorde sitt korta återbesök. Sedan vi kom hem har hon inte använt napp.

Olof och Greta började leka med varandra lite mer avancerat. De lekte simhall där de packade en väska och drog iväg (till en öppen spis där de simmade runt) tillsammans. Nyckeln är verkligen språket, och det utvecklas mer och mer för varje dag som går. Nu pratar de med varandra lite grann och det är så gulligt att hjärtat stannar.

Barnen åkte med egen plats i flygplanet för första gången. Och det gick så himla bra! Så skönt det var att inte ha dom i famnen. När båda barnen dessutom somnade på båda flygningarna gjorde jag och Ulf en miljon mentala highfives till varandra.

Vi gick och la oss samtidigt som barnen varje dag. Gud så skönt det var. Att borsta tänderna och ta på nattkläderna innan nattning. Och det här att vi också somnade vid nio, halv tio varje dag var räddningen för semestern. Åh, vad jag egentligen aldrig skulle vilja sluta med den saken.

Nåja, det här är vad jag kommer på nu.

Första dagen i Nice

Till att börja med: Själva flygresan med två tvååringar gick över alla förväntningar. Barnen är så stora nu att de har egna säten och det var fantastiskt skönt. Dessutom somnade båda två och sov största delen av flygturen, vinnarkänslorna runt detta var starka bland de vuxna.

Själv satt jag vid fönstret och tittade ut över Medelhavet bland annat.

Sedan hände följande: att Greta och Olof fick varsin klubba av en man i en servering på flygplatsen. Eftersom båda två tjatat något oerhört om detta med klubbor under en ganska lång tid (utan att egentligen veta vad det är tror jag) så blev det godispremiär i bilen på väg till hotellet. Dom älskade dom, så klart. 

För att komma till vårt hotell körde vi längs med Promenade des Anglais och för varje meter det stod allt mer klart för mig hur mycket jag älskar havet.

Efter att ha checkat in på hotellet gick vi ut. Det blåste väldigt mycket.

Men allt var oemotståndligt vackert ändå.

Olof gillade havet och Nice och semestern SÅ HÄR MYCKET. Tio fingrar av tio är ett väldigt bra betyg.

Och Greta, vår Greta, matchade hav och strand på det mest utsökta vis.

Eftersom vi råkat hamna lite snett i mattiderna så satte vi oss på en restaurang för en sen lunch som också blev en tidig middag.

Klockan var halv fyra på eftermiddagen och vi hade det väldigt, väldigt mysigt.

Och också väldigt livligt.

Efter lunch/middagen promenerade vi vidare i den gamla delen av staden och stannade till vid några olika butiker som hade öppet trots att det var söndagseftermiddag.

Olof fick en bil av en antikvitetshandlare vilket gjorde honom på gott humör.

Vi kom fram till havet igen och såg några strandade hjärtformade ballonger.

Vi gick till en utkiksplats.

Sedan gick jag, mamma och min syster upp för en väldig massa trappsteg.

För att titta på havet och bukten sådär lite från ovan.

Vi såg också Nice. Massor av Nice.

När vi kom tillbaka till hotellet hade det blivit dags för Olof och Greta att springa lite i hotellkorridorerna. Det är ju liksom vad dom brukar göra när vi är på hotell.

Aftonen spenderade vi sedan med att ta in utsikten från hotellets bar, belägen på högsta våningen. Åh wow, var vad vi sa upprepade gånger. Och ja verkligen: åh wow vad jag gillade Nice!

Fortsättning följer.

Veckans veckomeny vecka 18

Efter en helt ljuvlig semestervecka på den franska Rivieran är vi nu tillbaka till rutiner och vardagsbestyr så som att göra en veckomatsedel. Den här veckan kommer två av recepten från Kokboksklubbens nya kokbok, Grönsaker tillbehör och garnityr av Tommy Myllymäki, och ett av recepten är faktiskt ett matminne: inte från vår senaste resa men från en underbar dag i Bologna för några år sedan. Då var jag och Ulf till en liten restaurang dit stadens operasångare brukar gå, och vi blev serverade en enkel men helt otrolig lunch bestående av tortellini i buljong. Den ska vi nu försöka få till och blir det en succé så kommer jag även att blogga om den. Nå. Så här ser veckans veckomeny ut för vecka 18:

Veg: Broccoli med färskost och vitlök
Veg: Rödbetsbiffar med sallad på blomkål, tomat och koriander
Veg: Krossad blomkål med ägg, majonnäs och gräslök
Veg: Pasta med morot, fetaost, parmesan och ruccola
Ugnspannkaka
Tortellini i buljong
Panerad lax med mos
Risnudelsallad med rostbiff


Ps. Vår semester återkommer jag till, var så säkra!

torsdag 23 april 2015

Vykort från en födelsedagsmorgon i Haut-De-Cagnes

Min första morgon som 40-something började med denna vy: från ett öppet fönster ser jag Medelhavet och starten på denna nya era kunde knappast börja med mer stil än så? Vi har flyttat från Nice till ett hus från medeltiden i en trång gränd uppe på ett berg i Haut-de-Cagnes och från köket hör jag hur Ulf håller på att duka upp frukost med hjälp av Greta och från övervåningen hör jag hur Olof håller på att vakna. Mina föräldrar och min syster ligger nog fortfarande och drar sig men de ansluter säkerligen till frukosten.

Allt är bra och framför allt:

Hurra för mig idag!

tisdag 21 april 2015

Vykort från Nice doux

Vi gjorde en utflykt igår till Villa Ephrussi de Rothschild. Villan ligger på en halvö och där fanns de vackraste trädgårdar man kan tänka sig i flera olika teman. Alla med en helt overklig utsikt över Medelhavet. Spännande saker som hände var att båda barnen halvtrillade ner i en av dammarna och spenderade resten av utflykten med var sin blöt fot. Greta blev inspirerad av ett porlande vattenfall och glömde bort att hon inte hade blöja vilket i sin tur ledde till ett spännande klädombyte i en av trädgårdarnas grönskande salar. Vidare åt vi en utsökt lunch med samma spektakulära utsikt som från trädgårdarna och även om jag skriver "samma" så är det där med utsikt något som det inte går att tröttna på. Det sa även den kvinna som jobbade i villans butik. Hon hade jobbat där i 22 år men sa att hon aldrig hade känt sig uttråkad av varken utsikten eller trädgårdarnas mångfald.
I övrigt skiner solen och det känns som sommar.

Puss och kram Erika

söndag 19 april 2015

Vykort från Nice

Vi är framme i Nice nu och vi har sett havet. Vädret har varit blåsigt med lite duggregn men det känns ändå som sommar i luften. Barnen har varit rekordartat stökiga och gulliga samtidigt. Stöket kommer förmodligen av att vi klev upp vid fem i morse och att alla rutiner idag har varit som bortblåsta. Till exempel åt vi lunch (som även blev som middag) först vid halv fyra så, ja, det har varit en sån dag. Rekordgulligheten kommer från att de går runt och säger Bon jour! till alla vi träffar och herregud så många hjärtan det är som satts i brand av våra lejonungar på äventyr.

Vi har utforskat gamla stan och jag har även gått upp till en utsiktsplats och tagit en liknande bild som i förra inlägget. Blir det fint väder imorgon gör jag det igen. Jag har även druckit rött vin men inte upplevt något som knockat mina smaklökar så det har jag kvar på min todo-list. Men i övrigt överträffar Nice mina förväntningar. Att resa så här lite off season är inget annat än underbart.

Puss och kram från Erika

lördag 18 april 2015

Så nice det ska bli med Nice!

Ja jäklar. Tiden som går så fort har gjort att vi redan är framme vid avresa. Imorgon vid den här tiden befinner jag mig i Frankrike. Kanske har jag redan tagit en sån här bild som jag lånat från Vagabond? Kanske har jag druckit något gott och ätit något ännu godare? Jo, så har det säkert blivit. Planen för veckan är att bo på hotell, bo i ett hyrt hus med utsikt över stad och hav, besöka vackra trädgårdar och konstmuseer, äta och dricka gott, göra springliknande rörelser på Europas kanske mest kända strandpromenad, köpa en dyr väska, åka F1-banan i Monaco, gå på kasino, botanisera i mataffärer och marknader, och lämna 30-något bakom mig för att istället bli 40-något. Ni är väl med mig? På torsdag den 23 april passerar min pågående livskris sin kulmen och jag litar på att ni kommer att finnas vid min sida med glada tillrop, champagne och ostron på stora fat.

Om wifi och tillgång till bra internet är med mig kommer jag att skicka ett vykort om dagen. Det låter väl trevligt? Ih! Snart åker vi!

Premiärtur med cykelkärran

Denna lördag har vi inte bara fortsatt (och kommit till avslut!) med projekt kill malarna utan vi har också premiärkört/åkt med vår nya cykelkärra. Spänningen och peppen runt det hela var ENORM som synes.

Men det var faktiskt väldigt kul det där med cykelkärra. Barnen gillade att det gick så fort och för mig med elcykel var det inte det minsta tungt eller jobbigt med extra last. Vi cyklade över till vår närmsta 4H-gård och tittade lite på djuren och hängde i lekparken. Det är en promenad som i vanliga fall tar ungefär 20 minuter när vi går och nu var vi där på fem. JAG ÄLSKAR DET!

Dock att Greta, vår väldigt ägiga böna Gretsky som vägrar byxor och kjol utan kör strumpbyxor bara, klev rätt ner i en vattenpöl med sina gympaskor efter cirka en kvart. Så det blev ett kort besök och en hastig reträtt. Men lyxen då att vi bara var fem minuter hemifrån med cykeln. JAG ÄLSKAR DET!
Jag ger livet med cykelkärra högsta betyg.

fredag 17 april 2015

Maldödaren

Att sanera ett källarförråd från mal är som att långsamt suga livet ur en människa. Det är så det känns i alla fall. Tumlaren går varm här hemma. Vi har fått tipset att göra just så: tumla alla våra kläder i 30 minuter för att ta död på alla eventuella puppor och larver. Nya (säkert helt miljövidriga) plastlådor med lock är införskaffade och låda efter låda fylls nu på med våra vinterkläder, sparade barnkläder, filtar och överkast som vi sparat för framtida bruk. I frysen ligger en matta eftersom det är en annan metod att ta kål på de små skadedjuren. 72 timmar ska den ligga där. Snart kommer ett gäng skor få göra den sällskap gissar jag. Men hur gör vi med liggdelarna till vagnen? Hur ska vi sanera sulkyn? Dom får varken plats i tumlare eller frys. Ulf googlar torkskåp att ha i hallen bara för ändamålet vilket i sig kan ses som tydliga tecken på att galenskapen håller på att ta oss.

Jag vet inte hur era källar- eller vindsförråd ser ut men vi har grejer där nere så att det räcker och blir över. Då har vi inte ens ett särskilt stort förråd eller någon direkt oordning. Men ändå! Vad vi behöver göra är att tömma källarförrådet helt och hållet och sedan dammsuga/dammtorka. Efter det kan vi ställa tillbaka saker som vi har gjort samma sak med, dvs dammsugit/dammtorkat. Kläder och alla andra textilier måste alltså tumlas, tvättas eller frysas. Alla kartonger med julpynt och saker från när vi var små måste tömmas, skakas och dammsugas. Och ändå känns hela den här tidskrävande manövern rätt meningslös för om vår källargranne inte gör precis samma sak samtidigt som oss så kommer ju malarna att flyga över till oss igen. Kanske var det så här Sisyfos kände sig?

Men ändå. Det är okej. Malar är störiga men hittills verkar de inte ha förstört något för oss i alla fall. Och på flippsidan får vi rensat bort en del. Bit för bit tar vi oss genom skiten. Men. Men! Om ett par timmar ska vi på vernissage på barnens förskola och på söndag åker vi till Nice. Och även om dessa två lustfyllda saker känns aningens mer som ett stressmoment just nu så försöker jag se det som belöningar. För det är det ju. Ska ha ihjäl lite malar först bara.

onsdag 15 april 2015

Kompletterande anteckning om blöjor och pottor och sånt

Just det ja. Sedan jag skrev om att Greta slutat med blöja på natten har hon börjat igen. Naturligtvis kissade hon ner inte bara sig själv utan även mig och min säng natten efter mitt inlägg. Jag är egentligen inte någon som tror på jinxningar men ibland är det som att någon försöker bevisa mig något.

Resultatet blev att jag (och Ulf) inte orkar hålla på och byta nerkissade saker något mer under morgontimmarna. Vi sover lite för lite så som det redan är. Så. Blöja på igen. Det är fortfarande så att hennes nattblöja är torr fem gånger av sju. Och det händer fortfarande att vi glömmer att smyga på henne en blöja efter att hon har somnat och det har gått bra. Men så länge hon inte kräver att få sova utan blöja, och så länge det fortfarande är kiss i två av veckans sju blöjor, så fortsätter vi nog så här?  Vi orkar bara inte göra detta fullt ut just nu.

Dessutom hände detta intressanta idag: att Greta kissade på mattan i hallen. Omständigheterna runt det hela är mycket oklara men efter badet svansade hon iväg och plötsligt var där en stor pöl i hallen.

– Men Greta! kände du inte att du var kissnödig?
– Joo.
– Men du får ju inte kissa på mattan! Du ska kissa i pottan.
– Okej mamma, förlåt.

Hum. Kanske att jag har varit otydlig på just den punkten? Att vi inte, jag repeterar: att vi inte kissar på mattan i hallen. Inte på någon av de andra mattorna heller för den delen, men det har vi visst inte pratat om än så vi får se vad som händer här näst? Ja, jag säger då det. Att få små lejonungar rumsrena är ett hårt jobb.