tisdag 2 september 2014

Gissa sången









Våra barn är tyvärr inte så värst intresserade av musik och dans. Detta är något jag skulle kunna ligga vaken och grubbla över om nätterna eftersom jag själv har så oerhört mycket musik i mig. Jag är musikalisk och har alltid kunnat sjunga och förstått mig på rytmer och harmonier. Olof och Greta = not so much.

Men på den här punkten verkar förskolan göra något med barnen. Eftersom båda två fortfarande prompt vägrar att prata med oss så sjunger dom med rörelser. Den här med båten som stänker och tänker och fiskar som viskar har blivit något av en favorit. Så lite då och då kommer de med händerna kupade som en båt och då vet jag vad min uppgift är. Då sjunger jag och de lever ut sina tolkningar och jag känner att vi ändå hör ihop på ett alldeles glimrande vis. Jag och mina musikointresserade barn.

måndag 1 september 2014

En dag på jobbet

Jag kan inte med ord beskriva hur glad jag är i att jobba med Markus. Här sitter vi i ett så kallat snackisrum på jobbet (ett obokningsbart mötesrum) och jag har precis skrattat så att jag har gråtit.

För så är det att jobba med Markus. Jag skrattar så att jag gråter varje dag. Varje dag! Vilken lyx va. Vilken jädra lyx.

En liten avstickare här bara: hade jag inte ett helt sjukt bra hår going on idag? Och så glajorna ihop med det? Ämen känner mig lite hot typ när jag ser dom här bilderna. Fräsch känsla.

Vart var jag? Äh, minns inte. Är nu helt upplivad av att jag hade en bra hårdag idag. Och av att jobba med Markus. Ja! det var där jag var! Jag är bara så himla glad i mitt jobb just nu. Alltså bara detta att jag jobbar med en person som jag photoboothar med under ett arbetspass. Tesen bevisad.

Veckans veckomeny vecka 36

Vi har en lite speciell vecka framför oss matmässigt. Idag kommer vår första vegetariska matkasse från Linas och peppen för det = MEGA! Tre av veckans recept kommer alltså därifrån och tittar man bara på namnen så låter dom ju amazing. Sen är det inte slut med festligheterna i den här festfamiljen: på fredag har jag återträff för alla som jobbat med Sommar i P1 i år och på lördag fyller Ulf år! Det ska vi fira med en kräft- och skaldjursmiddag med några ur hans familj. Istället för att önska sig presenter har han bett sina gäster att ta med sig räkor, aioli, västerbottenpaj och sånt. Vi kommer att köpa kräftor och goda drycker och säkert några ostron också. Alltså jag dör var gott det ska bli!

Den här veckan har vi hemma barnen från förskolan i två dagar eftersom att det är stängt. Det betyder att vi har 11 måltider att ombesörja. Känns ändå helt rimligt i jämförelse med tidigare veckors 14 samt att vi får tre rätter utan att behöva tänka från matkassen.

Nåja. Så här ser veckans veckomeny för vecka 36 ut hemma hos oss:

Veg: Fylld zucchini med ricotta, pumpafrön och basilikadoftande tomatsås (Linas vegetariska matkasse)
Veg: Tagliatelle med Saint Agur, rostade valnötter och vitlöksstekta krutonger (Linas vegetariska matkasse)
Veg: Verduras mexicano med mango- och limesalsa (Linas vegetariska matkasse)
Blodpudding med bacon och tärnad potatis
Lax i ugn med gremolatatäcke och gurkyoghurt 
Korvgryta (Oggifavorit)
Veg: Risotto med svamp från Hummelviken
Veg: Majsplättar med kokosmjölk (från kokboken Mera Vego)
Grillad biff med morots- och risnudelsallad
Chicken drumsticks med pommes och bea
Kräft- och skaldjursmiddag

Reflektion: Oj oj oj vilken sensationellt trevlig matvecka vi har framför oss! Vad äter ni denna vecka?


söndag 31 augusti 2014

Titta! Olofs och Gretas nya rum!

Låt oss ta en titt in i Olofs och Gretas nya rum.
 
Vi är nu typ klara med barnens rum, om man nu någonsin blir klar med något? De gråa väggarna är en rest från när det här var mitt och Ulfs sovrum. Först var jag tveksam till gråa väggar i ett barnrum men nu älskar jag det. För att göra känslan i rummet lite mer levande plockade vi in obehandlad furu som kontrast mot det gråa. Det är vi själva som har konstruerat och skruvat ihop bokhyllan och sidorna till sängarna.

På väggarna har vi satt upp moln som är utskurna ur tunna frigolitskivor och sedan uppsatta med dubbelhäftande tejp.

Vi har nu två fullstora sängar inne i barnens rum. I det ena hörnet sover Olof.

Och i det andra sover Greta. 

För förvaring av leksaker har vi hyllan Kallax från ikea. Lådorna som rymmer duplo, tågbana och pussel kommer också från ikea.

Ovanpå hyllan står den här asken som min vän Sandra gjorde till mig 1999. Den har nu Greta och Olof alla sina armband och fina kort i. Den är som en skattkista, jag svär.

På den andra sidan av rummet har vi två leksaksförvaringar på hjul (också från ikea) som bildar en utmärkt lekyta. På hyllorna ovanför står lite olika leksaker som för att fresta till lek. I byrån till höger har vi barnens alla kläder. Oh, påskorgen där till vänster om leksaksförvaringen använder vi när vi ska snabbstäda och slänger ner allt möjligt där huller om buller, så kan man (jag) sortera upp det en annan dag.

Jag älskar hur det har blivit i barnens rum. Älskar! Och jag tror att båda barnen gör det också.

lördag 30 augusti 2014

Boktips: Trädets tid av Christel Kvant


Trädets tid av Christel Kvant har några år på nacken men en bra bok är en bra bok oavsett när den är skriven, inte sant? Den blev nominerad, men vann inte, Augustpriset 2011 vilket den mycket väl kunde ha gjort tycker jag nu efter att ha läst den. För vilken fantastisk bok. Det står om den lite här och där att det är en bok för den som älskar träd, och det är det, men det är också en bok för såna som gillar träd men älskar att läsa vackra formuleringar och tankar som är tänkta fullt ut.

Människan är starkt knuten till trädet - det är ett faktum som går att mäta med medicinska instrument. Vi mår bra i trädets närhet: stresshormonerna sjunker, blodtryck och puls når hälsosamma nivåer. Vår instinkt talar om för oss att träden är bra för oss och att det är gott att leva i deras närhet. Förhoppningsvis kommer vårt förnuft att tala om för oss hur viktigt det är att vi är rädda om jordens skogar och inser att vi inte längre kan tillåta att de offras för kortsiktiga vinstintressen, så som sker idag.
För utan träd kan vi inte leva. Så är det.

Boken påverkar dess läsare på flera sätt skulle jag vilja påstå. Flera bra sätt. Eller, jag kan ju bara utgå från vad den gjort med mig och det är följande:
  1. Jag kan så sjukt mycket mer om skog och träd. Kunskap är alltid bra.
  2. Den har fått mig att känna en djup, djup kärlek för träd.
  3. Tonen i boken är så fin att jag per automatik blir filosofisk av att bara tänka på den.
  4. Den har fått mig att älska säsongens skiftningar på ett nytt, mer medvetet sätt. Som att titta på de där grejerna som yr runt i luften om sensommaren: de är frön från björkar och ger man sig bara tid att titta efter ser man att de ser ut små fjärilar.
  5. Drömma om Teneriffa och kanarietallen som skapar sitt eget regn genom att mjölka molnen.
Amen, ni förstår. Det är en bok som man vill läsa och ha läst. Som man vill läsa om och om igen. En bok som är omöjlig att inte älska.

Finns att köpa här och här till exempel.

fredag 29 augusti 2014

Ny höstekipering för Oggi



Jag beställde två fleecejackor till Olof och Greta den här säsongen. De kommer från Mini Rodini och är gjorda i 100% återvunnen polyester. Förutom att de verkar vara bekväma så är dom snygga också. Som en oemotståndlig bonus sätter vi dessutom äldre damers hjärtan i brand där vi går gatan fram med Oggnog. Det har inte gått en dag utan att någon dånande har utbrustit "men GUD vilka gulliga leopardungar!" Och ja, jag håller med. Så GÖLLIGA att jag smäller av.

Jag beställde jackorna från Oii men de finns på fler ställen också så klart.
Gretas jeans/leggings köpte jag på Lindex.
Stövlarna hittade vi i våras på XXL.

torsdag 28 augusti 2014

Och dom totalt urspårade nattningarna

Det är som att Olof har glömt bort hur man somnar. I alla fall på kvällen. Han har inga svårigheter att somna på dagarna men på kvällarna. Herregud! Sedan vi bytte ut barnens sängar till riktiga vanliga sängar har nattingsrutinerna ändrats. Borta är den där möjligheten att lägga dem i deras sängar, säga "god natt" och sedan gå ut ur deras rum. Nu ligger vi bredvid våra lejonungar varje kväll och ska jag vara ärlig så är det inte bara segt utan ganska så mysigt också: När Greta trasslar in sina små händer och armar i mitt hår och suckar djupt, säger "umhum" och nickar när jag viskar att jag älskar henne. Då är livet bra fint.

Men.

Nackdelen är att jag nästan alltid somnar under de här rekordnattningarna som oftast pågår i minst en timme. Eller, det är svårt att veta hur lång tid det tar för henne att somna eftersom jag också sover själv. Hur som helst så gör det här att kvällarna blir urstökiga och jag får svårt att somna när det är dags för mig att sova vilket gör att jag sover för lite om nätterna vilket gör att jag blir tröttare än någonsin igen om dagarna. Dålig cykel. Samma saker händer för Ulf varje kväll men med skillnaden att Olof inte somnar någon gång. Ibland byter vi men det blir samma sak. Han bara somnar inte han vår lille Olof. Snittet nu ligger på två timmar. Varje kväll! Yikes.

Vi hade ett familjeråd igår jag och Ulf. En god stund lades på att prata om, bolla lösningar för, nattningsproblemen. Lösningen just nu (efter att ha provat "allt") ser ut som sådan att vi ska se på den här perioden i vårt liv som den då vi inte hade några kvällar samt gick och la oss 21.30 Det är liksom det enda vi kan göra. Att tvinga barnen att somna enklare, snabbare, smidigare, fungerar inte.

Och det här är bara en fas. Det är sådant vi säger till varandra och oss själva. Den kan rimligen inte hålla på så här hur länge som helst. Och någonstans vet jag ju att jag kommer att sakna allt det här den dagen då det försvinner. Eller, kanske inte prick den dagen, men sen. Sen kommer jag att titta tillbaka på den här tiden då vi somnade bredvid våra barn varje kväll vid halv åtta, rumlade ut ur barnens rum bara för att typ gå och lägga oss i vårt sovrum vid halv tio – jag kommer att titta tillbaka på den tiden med stor ömhet.

Just nu behöver barnen oss på det här viset och då får vi försöka ta oss den tiden. Det blir så mycket enklare om vi klarar av att tänka så. Men det är det inte, enkelt alltså. Vi får helt enkelt bara kämpa på.

(Ännu en) Uppdatering om hur det går att bli en tränande människa

Om jag ska beskriva hur det går för mig att bli en tränande människa med bara ett enda ord så får det bli med ordet: dåligt. Det var väl typiskt att just jag skulle ha så urusel karaktär när det kommer till att träna. I huvudet har jag ju allt så klart för mig. Motivationen (att få ordning på ryggen samt orka vara en bra och hel förälder till Olof och Greta även om några år) finns där. Tanken om hur detta ska gå till: skaffa en PT (finns i mitt hus) gå till en naprapat (finns i huset intill) motionera på egen hand (finns även det precis utanför huset) = check! Så vad fan Erika, SKÄRPNING! ropar jag. Men lyssnar jag? Nähäärå.

Så jag tänker så här. För att kanske skapa någon slags motivation, morot eller må hända är ordet jag far efter "piska", så tänker jag rapportera här i bloggen varje torsdag hur min träningsvecka har sett ut. Hur mycket har jag rört på mig? Hur har mina ansträngningar till att bli en tränande människa sett ut? För ibland tänker jag att jag borde vara schysstare mot mig själv. De här promenaderna jag tar varje dag för att hämta barnen eller när jag går en måndagspromenad runt Karlbergskanalen för att lyssna på en pod. Dom borde räknas, väl? Eller nej, förresten inte. Inte om jag inte medvetet gör det till ett "träningspass". Vardagsmotionen får bli en bonus.

Nåja. Jag börjar denna första träningstorsdag (oooh, catchy name) med att definiera ett par målsättningar för mig själv. Innan det här året är slut ska jag:
  1. i alla fall ha pratat med en PT, 
  2. gått till en naprapat minst en gång, 
  3. lärt mig att springa tre kilometer.

Babysteps, mina vänner. Babysteps. Och ja: HEJA MIG! För jag är inte som en kvinna (en hyllad och prisbelönt designer) som jag läste en intervju med i senaste numret av Damernas som ba: "springa en mil? Pft! Det är ingen utmaning. Det är bara att öva några gånger så klarar man det. Tio mil, då snackar vi". Ågud. Jag är så långt ifrån henne som man rimligen kan komma.

Ps. Om någon av er vill komma med tips, pepp eller smisk så är jag er.

Åja, höll på att glömma, redovisning av veckan hittills:

Måndag: powerwalk 20 minuter (sen kasade jag av banan när jag gled in i Västermalmsgallerian och började shoppa istället. Typiskt.)

Onsdag: Startade detta löpprogram. Det känns spännande.

onsdag 27 augusti 2014

Lyckan i att ha en stuga vid havet

Det är väl precis nu, vid den här årstiden, som det här med att ha en lägenhet och ett landställe är som allra mest perfekt. Att vi under de trökiga dagarna kan vara hemma i lägenheten med staden och alla dess möjligheter runt knuten men att vi också så enkelt kan åka ut till stugan i viken under de fina dagarna.

Vi hade egentligen tänkt stanna hemma i stan över helgen men när vi vaknade på lördagsmorgonen till ett rätt hyfsat väder så tänkte vi att vad tusan, vi åker ut! Och så gjorde vi det.

Vi gjorde allt som vi brukar göra när vi är i viken. 

Bland annat fortsätte den eviga diskussionen om hur långt ut på bryggan miniorerna i familjen får gå.

Trots att vi haft vår stuga vid vår vik i flera år nu så tappar jag fortfarande andan varje gång jag kommer ner till havet. Det är så vackert där ute.

Nå. Livet fortsatte och vi sjöng en sång på en sten.

Sen hittade vi kantareller. Så många att jag fick lov att göra min tröja till en korg.

Sen satt jag ute i vårt uterum och rensade dom. Så här skulle jag betygsätta kantarellmomenten: plocka = fem av fem, rensa = noll av fem, äta = fem av fem. Allt som allt ändå värt alltså.

På kvällen hittade Olof och Greta massor av sniglar på vår tomt. 

Vi bestämde oss för att bära ner sniglarna till havet.

Det var ett besvärligt jobb för Greta att hålla ordning på dem.

Så himla rymningsbenägna (och äckliga fy fasen alltså *kräks*). 

Nere i viken var allt helt magiskt som ni redan vet. 

När vi kom tillbaka till stugan åt vi lite chips och barnen satt i soffan och kramades. Alltså, hur gulligt? Mega. Olof och Greta har blivit mer kramiga mot varandra i det senaste. Mer nypsiga, knuffiga och bitiga också. Lagen om yin och yang antar jag. Aka syskonkärlek.

Nåväl. Efter att barnen somnat åt jag och Ulf varsin rejäl macka med smörstekta kantareller. Oj, oj, oj vad gott!

Precis innan vi skulle gå och lägga oss förevigade Ulf den här himlen. Åh.

Nästa morgon var det söndag och vi gjorde allt igen.

Tittade på fiskyngel.

Höll på att svimma på repeat på grund av vikens skönhet. 

Och så kände vi att det fanns stråk av höst i luften.

Vi gick ner till vår badplats men varken badade eller plurrade denna dag.

Och ute i viken pågick det någon slags segelbåtstävling.

Besöket avrundades med att Olof och Greta satt på några spillplankor från den bastu som vår stugförening håller på att bygga vid vattnet. Där satt de och åt säsongens sista blåbär från ris som vi plockat åt dem. Vet ni att min mamma brukade göra så åt min mormor när hon hade blivit för gammal för att klara av att ta sig ut själv. Då åkte mamma hem till henne med ett ris så kunde hon sitta vid sitt köksbord och plocka lite med sina gamla fumliga fingrar. Lyckan som lyste i hennes ögon då. Åh, mormor. Fy, vad jag saknar henne.

Popcorn med tryffel och parmesan

När jag var liten hände det att vi ibland saltade popcornen med vitlökssalt, jag och min mamma. Så himla gott det var. Men sedan dess har popcorn varit orörd smaksättningsmark för mig. Kanske beror det på att micropocornen gjorde sitt inträde och utrymmet för att experimentera liksom kom av sig? De är ju salta så att det räcker di där små rackarna.

Men att smaksätta popcornen är egentligen lika självklart som genialt. Och dessa popcorn som man adderar tryffelolja och finriven parmesan på. Amen LÄGG AV VAD GOTT!

Det här behövs:
2 dl popcorn
2 msk neutral olja
1/2 tsk salt
1 krm vit tryffelolja
50 g finriven parmesanost
2 krm grovmalen svartpeppar

Gör så här:
  • Poppa popcornen under lock. 
  • Addera salt och smaksättarna direkt medan popcornen är varma. 
  • Ät och njut.
Happy lillördag på er!

Ps. Receptet kommer, så klart, från Tove Nilssons Soda, lemonad och snacks.