lördag 23 augusti 2014

En god afton i viken

Så, här ligger jag på min soffa i viken igen. I rummet intill hör jag Olofs och Gretas djupa andetag. Ulf stökar med något i köket och jag är så trött att jag nästan trillar ihop trots att jag ligger ner. Den senaste tiden har varit lite väl festlig för vad denna morsa klarar av. Igår hade vi kickoff med redaktionen, samtidigt som min vän darling Katarina hade releasefest för sin bok. Så jag gjorde det enda rimliga: tog med mig min producentkollega Markus, vår retorikjury och förra redaktör och åkte över till Katarinas fest. Tjugo flaskor bubbel öppnades och ja, vad ska jag säga? Fick även för mig att jag skulle feströka. Det gick sådär så för första gången på mycket MYCKET länge pjukade jag på en fest. Inne på toaletten, mind you, men ändå. Ändå! Snart fyrtio, med två barn, man ba: please! Fast äh, jag orkar inte ens tycka något om saken. Nivån på hur ovärdig jag ter mig är plågsamt tydlig utan att jag artikulerar det. Men nu är det bara en 40-årsfest kvar innan jag får bli mig själv igen. Den som allra oftast sitter hemma i soffan om kvällarna menar jag. Längtar. Alltså, det är inte som att jag inte har roligt för det har jag men att klämma in två 40-årsfester, en releasefest, en kickoff och en surströmmingsskiva på två veckor är lite väl intense. I alla fall för mig. Kanske för de flesta? 

Nå. Nu ska jag slicka mina sår med det som Ulf hållit på med i köket: kantarelltoasts! Vi hittade så knäppt mycket svamp på vår skogspromenad idag. Amen vad fan. Vad yrar jag om? Glöm allt jag sagt om för mycket festligheter. Livet är ju prima. Livet är ju helt himla prima. 

torsdag 21 augusti 2014

Värsta bästa boktipset: Skuggorna av Katrina Wennstam

Alltså vilken jädra rackarrökare till bok hon har skrivit nu, hon min kära darling Katarina. Jag är visserligen totalt partisk pga helt tokig i min vän men alltså. Alltså! Det är på grund av henne och denna bok som jag är så trött om dagarna för det enda jag har gjort de senaste kvällarna post-Oggi är att läsa.

Boken handlar om en grupp som tar på sig rollen att vara hämnare. De utsätter män som misshandlat kvinnor för prick samma våld som de själva utövat. Gruppen plockar ut domar från tingsrätter och hovrätter och sedan ger de sig på gärningsmännen. Det är talionprinciopen, öga för öga, tand för tand som omsätts till verklighet genom att männen får precis samma skador som de själva åsamkat kvinnor som de levt med. Är det tolv slag så är det tolv slag, är det ett avskuret öra så är det ett avskuret öra.

Boken handlar om vad som händer med ett samhälle när männen plötsligt behöver se sig över axeln när de går hem genom mörka gator. Gruppen ger sig på män som skadat kvinnor i olika grader och andelen män som gjort tveksamma saker mot kvinnor under sitt liv är många. Gråzoner, övergrepp, tveksamma fylleligg. Dimmiga minnen dyker upp hos männen som kan leda till panikutbrott när fyra unga tjejer kommer gåendes i grupp på en gångväg en mörk kväll.

När länspolismästaren går ut med en varning till alla män uppstår det en kuslig magi för mig som läsare.

Orden är mer eller mindre ett citat från vad polisen sa när Hagmannen härjade i Umeå.

Boken handlar om manlig och kvinnlig sexualitet och den nedärvda skuldbördan och alla de rädslor som kvinnor lever med från födseln – som nu männen utsätts för. Men också vad som händer med ett samhälle där en grupp skapar ett eget system för att utmäta straff när de tycker att rättssamhället inte räcker till. Den här gruppen, och deras verk, är den logiska konsekvensen av mäns våld mot kvinnor och det samhälle som inte gör tillräckligt för att sätta stopp för det.
Och med Fag Armys tårtning av Göran Hägglund blir temat för boken extra intressant. Och verklig.

På en rent privat not finns det också roliga saker att upptäcka i boken.

Som att en av huvudpersonerna åker ut till sin partners lantställe som ligger i en mycket väl bekant vik i norra skärgården. Och att det dyker upp en dotter som heter Greta. Det vill säga sånt som kan hända när man har en bästa vän som är författare.

Ni får väl ta min rekommendation hur ni vill. Men min enkla uppmaning är: köp, låna, gör hur ni vill men för guds skull: läs boken.
 
Albert Bonniers Förlag
Adlibris
Bokus

Idag får historien om tvättmaskinen som luktade/ar mögel ett slut. Hoppas jag.

Kommer ni ihåg vår mögliga tvättmaskin? Den som vi hittade efter en rekordvarm vecka borta på semester? För den som inte är med på vad jag babblar om så var det så: vi kom hem i mitten av juli efter den första varma veckan och upptäckte att vår tvättmaskin inte bara luktade mögel utan frickin' stank. Under några dagar körde jag miljarders olika huskurer. Jag tvättade 90-gradersprogram, körde program med ättika, program med vitvinsvinäger, med diskmaskinspulver osv etc mm. Resultaten var att det blev bättre men det har aldrig blivit riktigt bra.

Efter vår semester ringde jag till tvättmaskinstillverkaren för att levla lite. Vi bokade in en service med vetskapen om att hen förmodligen inte kommer kunna göra något utan bara ta cirka tusen kronor för att säga: släng skiten. Det kan också ligga en död råtta bakom trumman i maskinen? Eller en förrymd strumpa? Idag får jag veta. Då kommer servicemanhen.

Av tillverkaren fick jag den här kuren som kan kan göra om man har problem med mögellukt. Jag har, i ren desperation, naturligtvis provat även detta med resultatet bättre men inte bra. Jag gissar att nivån på vår mögelproblematik går över det normala. Men om ni någon gång drabbas av extrem mögellukt i maskinen så kommer här tvättmaskintillverkarens (Bosch och Siemens) kur:

Steg 1: 1-2 dl klorin (ledsen alla klorinhatare men detta är vad man tar till vid desperationens rand) i ett 40-gradersprogram 3-5 gånger.

Steg 2: 30 g citronsyra i ett 60-gradersprogram 3 gånger.

Innan man går så här långt kan man prova att köra ett par tre maskiner med en deciliter vitvinsvinäger per maskin för att se om lukt och bakterier försvinner. Mycket mer sympatiskt för miljön.

Generella råd är också att 1. inte köpa den billigaste maskinen på marknaden, 2. alltid se till att lucka och doseringsfack står lite öppna efter en tvätt. 3. köra ett 90-gradersprogram en gång i månaden för att förebygga bakterietillväxt. Problemen med mögel i maskinen är att vi är miljömedvetna och tvättar i lägre temperaturer. Kombinationen av behaglig vattentemperatur, tvättmedel, sköljmedel och smutsiga kläder skapar den perfekta förutsättningen för mögel och bakterietillväxt. Jag hatar att det är så.

Ps. Observera att man naturligtvis ska ha rengjort allt man kommer åt som första steg: tvättmedelsfack, gummilister och vattenlås/behållare. ALLT man kommer åt.

onsdag 20 augusti 2014

Lite mer om inskolningen och några fina bilder från andra dagen

Totalt sett skulle jag säga att inskolningen går bra. Det är fortfarande lite ledsamt vid lämningen och det är tungt för Ulf. Men Greta (som är den som är ledsen) har börjat knyta an till en av sina vuxna på förskolan och det är väldigt fint och trösterikt att tänka på. När vi pratar om Veronica här hemma blir Greta glad och det gör mig, oss, glada och mindre oroliga. Idag slutade Greta tydligen att gråta så fort Ulf lämnat rummet och vid varje hämtning har det varit två väldigt glada och livliga barn som vi har mött upp i lekparken. Det väljer vi att se som ett gott tecken på att allt funkar. Det är ju så svårt att veta när de inte kan berätta något för oss om sina upplevelser.

Det vi försöker göra är att se barnen och möta deras reaktioner. Att säga att vi ser att Greta är ledsen men att vi kommer tillbaka, att vi alltid alltid kommer tillbaka och att vi sedan kommer att vara tillsammans alla kvällar och mornar och helger. Vi pratar om förskolan som barnens "jobb" och att mamman och pappan också är på våra jobb och att det är så här som vårt liv kommer att se ut framöver. Jag vet inte, men jag tror att de förstår.

Den andra dagen av inskolningen tog Ulf några väldigt fina bilder. Det är så knäppt att tänka att det här var för bara en vecka sedan. En vecka men på många sätt ett helt liv sedan. Nåja. Så här var det då i alla fall.

Efter lunch varje dag får Olof och Greta klättra upp i en tvillingvagn.

Där sover de sedan i parken i en timme eller två.

Så här megadorable ser det ut inne i vagnen. Alltså!!

När de vaknat är det dags för lek.

Och spring.

Och span. Att spana på saker är Gretas bästa.

Är de törstiga finns det en dunk med vatten.

Som de får ratta själva?

Jag och Ulf vet inte men vi tror det.

Sen spelar de kanske boll.

Eller bara springer lite till.

Varje eftermiddag äter de också mellanmål i parken.

Mellanmålen är våra barn väldigt bra på säger deras pedagoger.

De verkar faktiskt ha det himla fint på sin förskola. För det är jag tacksam.

Oggis tvåårstårta: Blåbärstårta med limeströssel

Enligt min mening är det här världens godaste, och enklaste, tårta. Receptet har jag nog bloggat om tidigare tror jag men det är så bra att det är värd en repris. Den här tårtan gjorde jag både på Olofs och Gretas födelsedag, då med hallon och blåbär blandat som topping, och i söndags då våra familjer kom för att fira Oggi. Då valde jag att göra en med blåbär och limesocker och en med hallon och lemoncurd. Det blev dock alldeles för sött med den butiksköpta curden men samtidigt: är det en tårta så är det. Efter kalaset fanns det som vanligt inte en smula kvar. Världens bästa tårta, jag svär.

Egentligen ska smeten gräddas i en mindre form på bara max 20 centimeter. Detta för att få höjd och möjliggöra en delning men jag brukar göra den i en vanlig springform (som är cirka 24 centimter) och låter därmed också bli att dela på den. Istället har jag den som den är, i ett stycke så att säga, och brer på grädde, adderar blåbär och det karaktärsfulla limesockret på toppen.

Okej, så här gör man blåbärstårta med limeströssel:



För 4-5 personer:
75 g smör
2 st ägg
knappt 1 dl socker
drygt 1 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1-2 askar blåbär
1 1/2 vispgrädde
1 st lime

Gör så här:
  1. Sätt ugnen på 175°.
  2. Smält smöret i en kastrull och låt det svalna lite.
  3. Vispa ägg och socker vitt och skummigt.
  4. Blanda vetemjöl, bakpulver och vaniljsocker i en skål och vänd försiktigt ner det i äggsmeten.
  5. Rör sist ner det smälta smöret.
  6. Smöra och bröa en springform.
  7. Häll smeten i formen och grädda kakan i nedre delen av ugnen i ca 25–30 minuter. Stjälp genast upp den på ett fat.
  8. Vispa grädden och bred den över kakan och lägg på blåbär.
  9. Blanda finrivet limeskal med en knapp tesked strösocker och strössla över.

tisdag 19 augusti 2014

Sommarlivet på vår gata i stan

Jag tror, nej vet, att alla soliga dagar den här sommaren som vi spenderade i stan såg ut på ungefär samma sätt. Nämligen så här.

Vi har en väldigt fin plaskdamm i vårt område. Dit gick vi varje förmiddag, eftermiddag och ibland kväll. Och barnen gick från att vara ganska skeptiska till allt det där med barn, plask och vatten till att bli ena riktiga vattendjur.

Olof började göra den gulligaste saken där han "simmade" ut till mitten av poolen där han sedan vände sig om och vinkade till oss.

Det vill säga att han gjorde precis samma sak som jag gjorde vid varje bad som alltid följde på plaskdammsbadandet. 

Gudars vad jag kommer att förknippa den här sommaren med bad från bryggorna längsmed vår strandpromenad.

Vi bor faktiskt helt makalöst fint. Tänk att vi har allt detta nedanför vårt hus inne i stan.

Sommaren 2014 va. MARRY ME!

Vårt sista semesterdygn i viken

Vi behövde åka ut till viken för att hämta hem den vagn som vi haft där för att ha den till förskolan. Det här var en varm och fin dag så vi gick ner till vår lilla badvik.

Här ute brukar det alltid ligga en röd segelbåt, jag vet inte om ni noterat det? Den hade i alla fall blivit träffad av blixten under ett åskoväder under veckan och kantrat. Vilken dramatik va?

Förutom den försvunna båten var allt som vanligt i vår vik. Vi gjorde prick allt som vi brukar göra. Som att bada i pool på tomten.

Och titta på ett avsnitt av Pippi ...

Samtidigt som jag gjorde i ordning ännu en fantastisk potatissallad.

Ulf grillade och Olof hoppade.

Efter middagen plockade vi fram barnens inre konstnärer.

Olof ritade sida efter sida efter sida.

Greta hittade en annan canvas att utsmycka. 

Fram mot kvällen tände vi en brasa som var intressant i cirka sexton sekunder.

Nästa morgon var jag som allra sjukast i min konstiga förkylning. Den började med att jag tappade rösten, sen fick jag feber, sist fick jag ont i halsen. Helt omvänt, som en Benjamin Button-förkylning kan man säga.

När det var dags för vår förmiddagspromenad visade barnen oss vägen. Det är fint hur precis de hittar överallt nu i vår vik.

Vi hängde som vanligt på bryggan.

Och barnen kastade sten samt fiskade med vasstrån.

Sedan åt vi bär. Blåbär.

Och gick ner till vår lilla badstrand.

Allt som allt hade vi ett jättefint (om än förtjylt) sista semesterdygn i vår stuga i viken i norra skärgården.

måndag 18 augusti 2014

Uppdatering inskolning

Fick meddelande från förskolan nu: "Båda barnen har ätit och är glada. På väg ut nu."
PJUH!
Hjärtat helt igen.

Med ett blödande hjärta och barnen på förskola

Jag sitter här med tårar i ögonen och världens största klump i hals och mage. Lilla lilla Greta är inte alls glad på oss och det här livet som vi valt åt henne med förskola. Ulf har precis lämnat henne gråtandes, ropandes "paaapppaaaa!!" och det som nu har gått sönder inuti oss känns som att det aldrig kommer att bli lagat igen. Vad är det vi utsätter våra barn för? Vad är det vi utsätter oss själva för? Det är en jädra experimentverkstad det här med att vara förälder.

Vi visste så klart att det här skulle ske. Ingen av oss var så naiva att vi trodde att Olof och Greta skulle skolas in och sedan bara vara tusen procent glada resten av livet. Men vad jag inte kunde förbereda mig på var hur det skulle krossa hela mitt jag så som det gör, detta att veta att Greta är bland människor hon så knappt känner och är ledsen. Det känns verkligen som att vi utsätter henne för något och jag tycker att det är så svårt, nu när känslorna blandas in, att veta vad man ska göra som är det rätta.

Å ena sidan förstår jag att det är så här som det blir. Min mamma är dagmamma så jag är uppvuxen med gråtande barn i min hall och förtvivlade föräldrar på väg därifrån. Jag vet att det går över och att allt inte bara blir bra, utan att det till och med blir toppen, ibland efter bara någon timme. Rent rationellt begriper jag att det som har hänt idag är att Greta, vår smarta lilla tjej, har förstått att det här är på riktigt nu. Hon har förstått att den förändring som har skett är här för att stanna. Att hon nu förväntas vara en stor tjej som går på förskolan tillsammans med sin bror och hon bearbetar separationen och förändringen.

Men så har vi den andra sidan. Den känslomässiga. Och där ligger det krossade lilla barnhjärtat och blöder och jag, jag blöder jag också.

söndag 17 augusti 2014

Olofs och Gretas tvåårsdag i 22 bilder

Trots att det inte var en vanlig dag, utan Gretas och Olofs födelsedag, så var allt ändå på många sätt precis som vanligt. Morgonlärkan Greta var vaken medan tonåringen i familjen låg kvar i sängen och sov. Morgonlärkan fick öppna ett paket och det blev en success.

Efter några försök lyckades vi till sist väcka Olof och familjen samlades vid frukostbordet.

Vi tände ljusen i födelsedagskaravanen som barnen fick i present av Frau Anna förra året och Olof kunde aldrig sluta fråga vilka de olika djuren var.

Sen var det dags att öppna paket.

Några av dem i alla fall.

Temat var Pippi får vi väl summera det som.

Just de här små figurerna blev de alldeles tokiga i. De har lekt och lekt och lekt med dem sedan i torsdags. Det är så rart att jag tror jag smäller av.

Efter frukost etc var det dags att gå till förskolan.

På förmiddagen hade de sitt Montessoripass och Olof övade på att lägga pärlplattor.

Greta med, på sitt sätt.

Efter förskolan gick vi hem igen och fortsatte paketöppnandet.

De fick bland annat en tågbana från Brio och en bok: Blommor från Ellen.

Sedan var det dags att öppna det stora paketet.  

Det som innehöll ett Pippihus som de sedan har lekt med gånger tusen.

När det började närma sig middagstid dök moster Annika upp med ännu ett paket.

En liten snickarbänk/verktygslåda i trä.

Sen blev det kramkalas!

Vi fick fler gäster och efter middag var det dags för tårta och sång. Olof var inte helt övertygad om det där med sången.

Men att blåsa ut ljusen: megaövertygad. Roligast av allt på hela dagen, eventuellt.

Våra gäster bor i vanliga fall i Kairo där Jon arbetar på ambassaden. Folke, till vänster i bild, är Ulfs gudson och så Vidar till höger. Tre så väldigt prima människor det där.

Även Jon och Folke gillade Pippihuset.

Dagen avslutades med att Vidar visade skojiga klipp på Youtube (och med att ni får ännu en tjuvtitt på barnens rum – så fint det blir, inte sant?). Världens finaste tvåårsdag tror jag. Hurra än en gång för Olof och Greta som nu är två år!